Muhammeds ändring av Qibla

Introduktion

I hela Muhammeds mission försökte han tillfredsställa Judar och Kristna i hoppet om att övertyga dem att han var en profet lik profeterna i den Heliga Bibeln. Vissa metoder han använde var genom att adoptera vissa Judiska och Kristna sedvänjor som fasta, renings riter, mat restriktioner osv. När han märkte att Judar och Kristna inte omfamnade honom, genom att inte acceptera hans profetskap, vände sig Muhammed mot dem och tog bort vissa av dessa sedvänjor och praxis som han hade anpassat för dem.

Beviset

Enligt Muslimska källor anammade Muhammed först Judiska dagen för fastan, vilket var Försoningsdagen när han kom till Medina:

Berättad av Ibn ‘Abbas:
Profeten kom till Medina och såg att Judarna fastade på Ashuradagen. Han frågade dem om det. De svarade, ”Det här är en bra dag, vilken Allah räddade Bani Israel från deras fiender. Så, Moses fastade på denna dag.” Profeten sade, ”Vi har mer rätt till Moses än ni.” Så Profeten fastade på den dagen och beordrade (Muslimerna) att fasta (på den dagen). (Sahih al-Bukhari, Volym 3, Bok 31, Nummer 222)

Berättad av Ibn Abbas:
När Profeten kom till Medina fastade Judarna på ’Ashura’ (10:e Muharram) och de sade, ”Det här är dagen när Moses segrade över Farao,” Om det sade Profeten till hans kompanjoner, ”Ni (Muslimer) har mer rätt att fira Moses seger än vad de har, så observera fastan den här dagen.” (Sahih al-Bukhari, Volym 6, Bok 60, Nummer 202)

Berättad ‘Aisha:
Folket brukade fasta på ‘Ashura (tionde dagen av månaden Muharram) före Ramadanfastan blev obligatorisk. Och den dagen brukade Ka’ba bli täckt med ett täcke. När Allah gjorde fastan för Ramadan månaden tvingande, Allahs Apostel sade, "Vem som vill fasta (på dagen för ‘Ashura’) kan göra det; och vem som inte vill behöver inte göra det." (Sahih al-Bukhari, Volym 2, Bok 26, Nummer 662)

Berättad Ibn ‘Umar:
Profeten höll fastan på 10:e av Muharram (‘Ashura), och beordrade (Muslimerna) att fasta den dagen, men när fastan för Ramadan månaden var givet, blev ‘Ashura’ fastande övergiven. ‘Abdullah brukade inte fasta på den dagen om inte den sammanträffade med hans vanliga fastande av tillfällighet. (Sahih al-Bukhari, Volym 3, Bok 31, Nummer 116)

Han beordrade även Muslimerna att be mot Jerusalem, Judarnas böneriktning, men upphävde detta och bad dem att be mot Kabah i Mecka. Koranen dokumenterar folkets reaktion när Muhammed beslutade att ändra böneriktningen:

TANKLÖSA människor skall säga: "Vad har förmått dem att ändra den böneriktning som de har följt till nu?" Säg: "Öst liksom väst tillhör Gud. Han leder den Han vill till den raka vägen." Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebudet vara vittne mot er. Den böneriktning som du [Muhammad] förut iakttog gav Vi dig enbart för att skilja dem som följer Sändebudet från dem som vänder honom ryggen. Detta har varit en svår [prövning] utom för dem som [i allt] vägleds av Gud. Det är rätt och rimligt att Gud inte låter er tro bli utan belöning; Gud är barmhärtig och ömmar för människorna. Ofta har Vi sett dig [Muhammad] vända ansiktet mot himlen [i väntan på ledning], och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dig nöjd. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot denna [Moské]. De som [förr] fick ta emot uppenbarelsen vet säkert att detta är ett sant [påbud] från deras Herre. Och Gud förbiser ingenting av vad de gör. Men även om du gav dem som [i äldre tid] fick ta emot uppenbarelsen alla bevis, skulle de inte följa din böneriktning; du skall inte heller följa deras böneriktning. Några av dem iakttar en böneriktning, andra en annan. Ja, om du skulle foga dig efter deras önskningar, sedan du fått ta emot den kunskap som [nu] har kommit dig till del, skulle du sannerligen höra till de orättfärdiga. S. 2:142-145 Mohammed Knut Bernströms “Koranens budskap”

Notera i texten ovan att den anger tydligt att Allah hade utnämnt även en tidigare qiblah (som en prövning).

Den avlidna iranska Islamiska forskaren Ali Dashti skrev gällande Muhammeds upphävande Muslimska iakttagandet av vissa Judiska ritualer:

Det första beslutet var att ändra böneriktningen från Avlägsna Moskén (ol-Masjed ol-Aqsa) i Jerusalem till Ka‘ba i Mecka. Resultatet blev att Judar därefter blev beskattade annorlunda från Muslimer. Ett annat var att Araber från Medina blev av med sitt mindervärdeskomplex och att Araber generellt blev anstiftade till en sorts nationell glöd; för att alla stammar vördade Ka’ba, som från att vara ett idoltempel blev till Abraham och Ismaels hus, varje Arabs gemensamma förfäder.

På liknande sätt gällande fastan, Islams lagstiftare upphörde att följa Judarnas exempel och ändrade längden från första från den tionde av månaden av Moharram, vilket var deras praxis, till ett antal av dagar i Ramadan månaden och senare till hela Ramadan. (Dashti, Twenty-Three Years: A Study of the Prophetic Career of Mohammad, translated from Persian by F.R.C. Bagley [Mazda Publishers, Costa Mesa, CA 1994], s. 92)

Berömda Sunni historiken och kommentatorn al-Tabari försåg någon bakgrund information för verserna ovan:

Qibla Ändringen

En av dessa är Guds ändring av Muslimernas Qiblah (riktning för bönen) från Syrien (vilket är Jerusalem) till Ka’bah. Det här hände under Profetens andra år i Medina, i Sha’ban (som började Januari 28, 624). De tidiga lärda är oeniga om datumet för att Qiblah ändringen det året; majoriteten säger att det var ändrad halvvägs i Sha’ban, arton månader efter Guds Budbärares ankomst till Medina.

De som säger detta.

Enligt Musa b. Harun al-Hamdani – ‘Amr b. Hammad – Asbat – al-Suddi – Abu Malik och Abu Salih – Ibn ‘Abbas and Murrah al-Hamdani – Ibn Mas‘ud och några av Profetens kompanjoner: Folket brukade be mot Jerusalem när Profeten kom till Medina och för arton månader efter hans Emigration. Han brukade resa lyfta sitt huvud mot himlen när han bad, för att se vilket bud han skulle få, han brukade be mot Jerusalem och sedan var det upphävd för Ka’bah. Profeten brukade gilla att be mot Ka’bah och Gud uppenbarade versen: ”Vi har sett ditt ansikte vända sig till Himlen … ”

Enligt Ibn Humayd – Salamah – Ibn Ishaq: Qiblah var ändrad i Sha‘ban, arton månader efter Guds Budbärares ankomst till Medina.

Ibn Sa‘d - al-Waqidi ger en liknande rapport och tillägger: Qiblah var ändrad till Ka’bah vid middagstid på tisdag, halvvägs i Sha’ban.

Enligt Abu Ja‘far (al-Tabari): Andra säger att Qiblah var ändrad till Ka’bah sexton månader efter början på Hijrah eran.

De som säger detta.

Enligt Al-Muthanna b. Ibrahim al-Amuli – al-Hajjaj – Hammam b. Yahya – Qatadah: De brukade be mot Jerusalem när Guds Budbärare var i Mecka före Hijrah. Efter Guds Budbärare emigrerade, han brukade be mot Jerusalem för sexton månader och efter vändes det till Ka’bah.

Enligt Yunus b. ‘Abd al-A‘la – Ibn Wahb – Ibn Zayd: Profeten vände sig till Jerusalem under sexton månader, och när det kom till hans öron att Judarna sade, ”Vid Gud, Muhammed och hans kompanjoner hade inte kunskap om deras Qiblah tills vi vägledde dem.” Detta misshagade Profeten och han lyfte sitt ansikte mot Himlen, och Gud sade, ”Vi har sett ditt ansikte vända sig till Himlen … ” (The History of Al-Tabari: The Foundation of the Community, translated by M. V. McDonald, annotated by W. Montgomery Watt [State University of New York Press (SUNY), Albany 1987], Volym VII, s. 24-25; fetstil är vår betoning)

Al-Tabari hade inga problem med att erkänna att det var efter att Muhammed hörde Judarna förlöjliga honom som han senare beslutade att ändra sin böneriktning.

Intressant att Muslimska källor hävdar att Muhammed bad mot Jerusalem redan under hans tid i Mecka:

… När han var i Mecka vände han sig mot Syrien i bönen, och när han bad, bad han mellan sydliga hörnet och svarta stenen, la Ka’ba mellan sig själv och Syrien …(The Life of Muhammad: A Translation of Ishaq’s Sirat Rasul Allah, with introduction and notes by Alfred Guillaume [Oxford University Press, Karachi, tenth impression 1995], s. 135)

Vid ett annat tillfälle blev en man som bad mot Mecka var rättad av Muhammed och vänd mot Jerusalem!

Ma‘bad b. Ka‘b b. Malik b. Abu Ka‘b b. al-Qayn, broder till B. Salima, berättade för mig att hans bror ‘Abdullah b. Ka‘b var en av de mest lärda av Ansar sade till honom att hans fader Ka’b som var en de som var närvarande vid al-‘Aqaba och hyllade aposteln, informerade honom sägande: ’Vi gick ut med vårt folks mångdyrkars pilgrimer och bad, och lärde pilgrimens seder. Med oss var al-Bara’ b. Ma‘rur vår ledare och äldre. När vi startade vår färd från Medina al-Bara’ sade, “Jag har kommit till en slutsats och jag vill inte veta om ni håller med mig eller inte. Jag tror inte att jag vill vända min rygg till denna byggnad” (menande Ka’ba), ”och att jag ska be mot den.” Vi svarade att än så länge visste vi om att vår profet bad mot Syrien och vi inte agera annorlunda. Han sade, ”Jag kommer att be mot Ka’ba.” Vi sade, ”Men vi kommer inte.” När tiden för bönen hade kommit bad vi mot Syrien och han bad mot Ka’ba tills vi kom till Mecka. Vi anklagade honom för hans handling, men han vägrade att ändra sig. När vi kom till Mecka sade han till mig, ”Nevö, låt oss gå till aposteln och fråga honom det som jag gjorde under färden. För att jag har betänkligheter sedan jag såg din opposition.” Så vi gick för att fråga profeten... Al-Bara’ sade, “Å Allahs Profet, jag kom till denna färd Gud har väglett mig till Islam och jag kände att jag inte kunde vända min rygg till denna byggnad, så jag vände mot den; men när mina kompanjoner motsatte mig kände jag betänkligheter. Vad är din åsikt, Å Allahs Apostel?” Han svarade, ”Du hade en qibla om du hade behållit det,” så al-Bara’ gick tillbaka till apostelns qibla och bad med oss mot Syrien. Men hans folk hävdar att han bad mot Ka’ba tills hans död; men det var inte så. Vi vet mer om det än dem (237),’ (Ibid., sida 202; fetstil är vår betoning)

Faktumet att samma källa påstår att Jerusalem var det första böneriktningen för Muslimer och inte Mecka:

Och när qibla var ändrad från Syrien till Ka’ba – var den ändrad i Rajab i början på sjuttonde månaden efter apostelns ankomst till Medina – Rifa‘a b. Qays: Qardam b. ‘Amr, en allierad till Ka‘b’s; al-Rabi b. al-Rabi‘ Abu’l-Huqayq; och Kinana b. al-Rabi‘ b. Abu’l-Huqayq kom till aposteln frågande varför han hade vänt sin rygg till qibla som han brukade vända sig till när han hävdade att han följde Abrahams religion. Om han skulle återvända till qibla i Jerusalem skulle de följa honom och betyga det som sann. Deras enda intention var att förleda honom från hans religion, så Gud sände ner gällande dem: ’De dåraktiga folket kommer att säga: Vad fick dem att vända deras rygg till qibla som de tidigare iakttog? Säg, till Gud tillhör öst och väst. Han vägleder dem Han vill till raka vägen. Därför har vi gjort er till en mittens gemenskap för att ni ska vara vittnen för män och att aposteln kommer att vara ett vittne mot er. Och vi har utsett qibla som du tidigare iakttog för att vi ska veta vem som följer aposteln från honom som vänder hans häl,’ dvs för att pröva och finna dem. ’Sannerligen var det en svår prövning utom för dem som Gud har väglett,’ dvs en prövning, dvs de vilka Allah fastställde. ’Det var inte Allahs avsikt att göra er tro omintet,’ dvs er tro I FÖRSTA QIBLA, er tro på er profet, och er följande honom till den SENARE qibla och er lydande er profet däri, dvs för att han ska ge er belöning för båda av dem. ’Gud är god och har medlidande till människorna.’ (Ibid., sidorna 258-259; stora bokstäver är vår betoning)

Alla källor, Koranen, Sira och Tafsir, talar endast om en ändring av qiblah, från den förra Qiblah (Jerusalem) till en ny Qiblah (Mecka). Uppenbarligen, Muhammed och hans följare bad mot Jerusalem (som är i samma riktning som Syrien) från den tidiga begynnelsen av Muhammeds profetiska karriär, dvs över tretton år (all tiden i Mecka, plus 18 månader i Medina).

Det som är förvånansvärt är att Muhammed ersatte dessa monoteistiska utövningar för de som hade sitt ursprung hos Meckanska Araberna!

Notera att Muslimska ändringen av böneriktningen – bort från Jerusalem och mot Kabah i Mecka – hände i en tid när den var full av hedniska idoler och dyrkan av falska gudar var i denna helgedom dagliga utövningen, och skulle fortsätta på detta sätt på många långa år tills Muhammed erövrade Mecka.

Muhammed försökte vinna över Judarna till Islam, och adopterandet av deras böneriktning var en av redskapen som användes för detta försök. Efter detta blev det klart att Judarna aldrig skulle kunna följa honom, han vände sig mot dem, och övergav Ashura fastandet och Qiblah som han hade valt för att imponera på dem och få över dem. Efter Muhammed förlorat hoppet att Judiska och Kristna församlingarna skulle komma över till hans rörelse, var dem enda grupperna han kunde hoppas på som kunde komma över till hans religion var hedniska stammarna från Arabien.

Muhammed följde vissa av Judarnas religiösa utövande för att vinna deras favör. Tydligen för samma opportunistiska anledningar ändrade han sedan Muslimska Qiblah mot Kabah, den ledande helgedomen för Arabisk hedniska religionen, trots att den var full av idoler. Det var knappast ogrundade spekulationer när man misstänker att han gav deras heliga plats en viktig position i hans religion för att göra det mer attraktivt för Araber att komma över till Islam.

Avslutande Anmärkningar

Det är ganska självklart från föregående exempel att Koranen innehåller tankar och känslor som tillhör Muhammed. Muhammeds syn mot vissa folk och händelser hjälpte till i Koranens utformning och innehåll. Till exempel, Judiska avvisning av Muhammed ledde honom att upphäva specifika utövande som Muslimska böneriktningen (eller qiblah) och inkludera dessa i Koranen för att ge dem sken av gudomlig sanktion. Det här visar den uppenbara mänskliga ursprunget till Koranen, att Koranens befallningar och instruktioner inte var skickade ner från höjden utan var resultaten av Muhammeds känslor och erfarenheter.

Muslimer måste hävda att dessa problem antigen leder till att Koranen innehåller mänskliga tankar och känslor som tillhör Muhammed, och därför kan inte vara helt gudomliga i dess ursprung. Eller så måste de acceptera faktumet att Allah ändrade sin vilja och utövande för att uppfylla Muhammeds vilja och önskningar, något som även Koranen själv hävdar ganska icke ursäktande:

Ofta har Vi sett dig [Muhammad] vända ansiktet mot himlen [i väntan på ledning], och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning SOM SKALL GÖRA DIG NÖJD. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot denna [Moské]. De som [förr] fick ta emot uppenbarelsen vet säkert att detta är ett sant [påbud] från deras Herre. Och Gud förbiser ingenting av vad de gör. S. 2:144 Mohammed Knut Bernströms “Koranens budskap”

I ljuset av detta, finns det några tveksamheter om varför många lärda och författare ser Koranens upphävande av specifika monoteistiska utövande istället för hedniska seder och riter som bevis att Koranen verkligen är en produkt av Muhammed än en uppenbarelse från Gud?

Därför borde det inte komma som en överraskning när individer som Kristna författaren och apologeten Dr. Robert Morey kunde göra följande utlåtande om Muhammeds upphävande Muslimska böneriktningen?

4. Från början sade Muhammed till sina följare att be mot Jerusalem. Sedan sade han till dem eftersom Gud är överallt kunde de vända sig till var dem ville. Sedan ändrade han sig igen och visade de att be mot Mecka. (Sura 2:115 mot 2:144)

Många forskare tror att ändringen i riktningen var beroende om han försökte behaga Judar eller hedningar. (Morey, The Islamic Invasion: Confronting the World’s Fastest Growing Religion [Harvest House Publishers, Eugene, Oregon 1992], s. 146)

Och det borde inte komma som en överraskning att Muhammeds fru kunde göra en listig observation angående hur ”uppenbarelser” ofta kom ner för att passa Muhammeds njutningar och föreställningar?

Berättad av Aisha:
Jag brukade se ner på de damer som hade gett sig själva till Allahs Apostel, och jag brukade säga, "Kan en kvinna ger sig själv (till en man)?" Men när Allah uppenbarade: "Du (O Muhammed) får åsidosätta vem du vill av dem, och du får föra vem du vill närmare dig; och du begår inget fel om bjuder in dem som du har åsidosatt." (33.51) Jag sa (till Profeten), "Jag upplever att din Herre är snabb med att uppfylla dina önskemål och begär." (Sahih al-Bukhari, Volym 6, Bok 60, Nummer 311)

Som Kristna är vi definitivt inte förvånade eller chockerade av allt detta.

Efter att ha märkt att Judar och Kristna inte skulle tro på hans budskap, beslutade Muhammed inte bara att ändra qiblah utan blev även väldigt hatfullt och antagonistiskt mot dem:

Å ni som tror! Ta inte Judar och Kristna till era vänner; de är varandras vänner; och den av er som accepterar dem som vän blir sannerligen en av dem. Sannerligen vägleder Gud inte ett orättfärdigt folk. S. 5:51 Shakir

Sannerligen kommer du att finna att det mest våldsamma folket i fiendskap för de som tror är Judar och de som är mångdyrkare, och du kommer sannerligen att finna närmaste i vänskap till dem som tror de som säger: Vi är Kristna; detta för att det finns präster och munkar bland dem och för att de inte handlar i högmod. S. 5:82 Shakir

Han började anfalla dem personligen och hotade dem med våld:

Kriga mot dem som varken tror på Gud eller på Sista Dagen eller förbjuder inte vad Gud och Hans Budbärare har förbjudit – sådana människor praktiserar inte sanningens religion, vilket är de som har fått Boken – tills de betalar skatt från händerna och har blivit förödmjukade. S. 9:29 Arberry

Muhammeds hat för dem kom till en sådan grad att han tillslut ville fördriva dem från Arabien:

Berättad av Ibn 'Umar:
Umar utvisade Judarna och Kristna från Hijaz. När Allahs Apostel hade erövrat Khaibar, ville han driva ut Judarna för att dess mark blev Allahs, Hans Apostels, och Muslimernas ägodel. Allahs Apostel avsåg att utvisa Judarna men de bad honom att tillåtas att stanna där under villkoret att de skulle uträtta arbete och erhålla hälften av frukterna. Allahs Apostel sa till dem, "Vi kommer att låta er stanna under detta villkor, så länge vi vill." Så, de (dvs. Judar) fortsatte att leva i [Khaybar] ända tills ’Umar tvingade de att gå mot Taima’ och Ariha’.” (Sahih al-Bukhari, Volym 3, Bok 39, Nummer 531)

Yahya berättade för mig från Malik från Ismail ibn Abi Hakim att han hörde Umar ibn Abd al-Aziz säga, “En av de sista saker som Allahs Budbärare, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade var, ’Må Allah strida mot Judarna och Kristna. De gjorde gravarna till Profeterna till platser för knäfall. Två deens [religioner] ska inte samexistera i Arabernas land.’” (Malik's Muwatta, Bok 45, Nummer 45.5.17)

Han berättade för Muslimerna att slutet inte skulle komma förrän de stred och dödade Judar:

Berättad av ‘Abdullah bin 'Umar:
Jag hörde Allahs Apostel säga, ”Judarna kommer att strida mot er, och ni kommer att ges seger över dem så att varje sten kommer att säga, ’Å Muslim! Det finns en Jude bakom mig; döda honom!’” (Sahih al-Bukhari, Volym 4, Bok 56, Nummer 791)

Muhammed även avsiktligt valde att motsätta sig Judarna och Kristna på grund av hat mot dem:

Berättad av Abu Huraira:
Jag hörde Allahs Apostel (f.v.ö.h.) säga, ”Vi (Muslimer) är de sista (att komma) men (kommer att) bli det mest framträdande på Uppståndelse Dagen trots att tidigare nationer var givna Heliga Skrifter före oss. Och det var deras dag (Fredag) som firandet av vilken som var gjord obligatoriskt för dem men de hade olika åsikter om det. Så Allah gav oss vägledning för detta (Fredag) och alla andra folk är bakom oss i detta: Judarnas (heliga dag är) imorgon (dvs Lördag) och Kristnas (är) dagen därpå (dvs Söndag).” (Sahih Al-Bukhari, Volym 2, Bok 13, Nummer 1; se även Nummer 21)

Berättad av Abu Huraira:
Profeten sade, "Judar och Kristna färgar inte håret så ni ska göra det motsatta dem gör" (Sahih al-Bukhari, Volym 7, Bok 72, Nummer 786)

Han gav även Muslimerna rätten att tvinga Judar och Kristna till trånga delen av vägen, och förbjöd sina följare att hälsa på dem först!

Berättad av Abu Hurayrah:
Suhayl ibn Abu Salih sade: Jag gick till min fader i Syrien. Folket passerade vid ett kloster och det fanns Kristna som började hälsa på dem. Min fader sade: Ge dem inte hälsningen först, för Abu Hurayrah rapporterade att Allahs Apostel (frid_över_honom) sade: Hälsa dem inte (Judar och Kristna) först, och när du möter dem på vägen, TVINGA DEM TILL DEN TRÅNGA DELEN AV DEN. (Sunan Abu Dawud, Bok 41, Nummer 5186)

Muhammed avskydde Judarna så mycket att han befallde att om någon person kallade en annan en Jude skulle den personen bli straffad med tjugo piskrapp!

Berättad av Abdullah ibn Abbas
Profeten (frid över honom) sade: ”När en man kallar en annan för en Jude så ge honom tjugo piskrapp, när han kallar någon för en mukhannath så ge honom tjugo piskrapp; och döda vem som har samlag med en kvinna som är i förbjudna graderna.” Tirmidhi överförde det och sade att det var en gharib tradition. (Tirmidhi Hadith, Nummer 1024; ALIM CD-ROM Version)

Av Sam Shamoun
Översatt av Team Sverige, originalet kan hittas här.
Kontakta oss