Misstag eller Hädelse?
Hur ett ord kan göra världens skillnad…
På den grammatiska eller syntetiska nivån, ska denna artikel observera verser ur Koranen som liknar dem som jag använde i en annan artikel som publicerades för en tid sedan1, men de teologiska implikationerna innebär något mycket värre denna gång.
Låt oss begrunda denna text ur Koranen:
… “Å Ibadi (Mina slavar) som har överträdigt emot sig själva (genom att begå onda gärningar och synder)! Tvivla inte på Allahs Nåd, Allah förlåter sannerligen alla synder. Han är verkligen Förlåtande och Barmhärtig. Så omvänd er i lydnad med sann Tro (Islamistisk Monoteism) till er Herre och hänge er honom, (i Islam), innan tortyren kommer över er, då kommer ni inte att få någon hjälp.” S. 39:53-54 Al-Hilali & Khan [vår översättning]
Den Muslimska skriften är fullmatad med hot om straff för synder och överträdelser mot Allahs lagar, både bestraffning i detta liv och en ännu hemskare bestraffning i Helvetets eldar. Någon som är väl medveten om sina synder och brister kan lätt tvivla på att han kan uppfylla Allahs krav och har därmed ingen chans att komma till paradiset.
Passagen ovan ämnar odla hopp hos muslimer om att Allah är nådig och barmhärtig. Oavsett vad än deras synder må vara så är Allah villig att förlåta dem (v.53) när han ser sann ånger och hängivelse i hjärtat och livet på en troende Muslim (v.54). Det är ett budskap om tröst eller lättnad uttalat av Allah, riktat till de troende som han kallar ”mina slavar”.
Bortsett från det “lilla” problemet att en utsaga i v.53 motsäger vissa andra passager i Koranen (jmf. artikeln Förlåter Allah alla synder eller gör han inte det?) hade det inte funnits något större problem i texten så som den är citerad ovan.
Likväl, de tre punkter som togs upp i början indikerar att citationen ovan inte är fullständig. Låt oss ta en titt på vad denna vers egentligen säger:
Säg: “Å ‘Ibadi (Mina slavar) som har överträdigt emot sig själva (genom att begå onda gärningar och synder)! Tvivla inte på Allahs Nåd, Allah förlåter sannerligen alla synder. Han är verkligen Förlåtande och Barmhärtig. Så omvänd er i lydnad med sann Tro (Islamistisk Monoteism) till er Herre och hänge er honom, (i Islam), innan tortyren kommer över er, då kommer ni inte att få någon hjälp.” S. 39:53-54 Al-Hilali & Khan [vår översättning]
Av någon anledning så har Koranens författare eller editerare valt att ändra versen från en direkt utsaga från Allah, till en order åt Muhammed att uttala sig med dessa ord genom att tillföra ordet ”Qul” före, med andra ord, “Säg (Å Muhammed, dessa ord)”.
Muhammed sade och/eller förmodas ha sagt: ”Å Mina Slavar…” Häri finns problemet: Är Muslimer slavar till Muhammed? ‘Ibâd Muhammed? Många muslimer bär namnet Abd-Allah (Allahs Slav). Hade det inte varit shirk att kalla någon för “Abd-Muhammed”?
Att sätta in ”Qul” före utsagan som är inom citationstecken innebär att den som talar ändras från Allah till Muhammed. Därför måste utsagan anpassas för att läsas, till exempel:
Säg: ”Å Allahs slavar (‘ibâd Allah) som har överträdigt emot sig själva (genom att begå onda gärningar och synder)! Tvivla inte på Allahs Nåd, Allah förlåter sannerligen alla synder. Han är verkligen Förlåtande och Barmhärtig.”
Men vem som än bestämde sig för att lägga till ”Qul” på början av versen glömde, om man ändrar första persons utsaga så måste också ändra possessive pronomen till Allahs namn annars förvandlas versen till en hädelse.
Hur som helst har det här förbisetts i utarbetningen eller editeringsprocessen och nu gör Koranen ett uttalade om att Muhammed var beordrad att tilltala till Muslimerna som ”mina slavar” istället för ”Allahs Slavar”.
Just hur strakt den här formuleringen motsäger den centrala delen av Islam, Tawhid, och vad Koranen och hadith säger om att använda orden ”slav” och ”herre” är förklarad i Sam Shamouns artikel ”Hur många herrar har Muslimer egentligen?”
Vad är slutsatsen av den här observationen? Egentligen, så ser jag följande alternativ:
A) Texten såsom det står är original, men formuleringen var ett oavsiktligt misstag, med andra ord, vi har ett mänskligt misstag. Detta utgör ett bevis att Koranen kommer från en mänsklig författare eftersom den allvetande och perfekta Guden inte skulle tillåta ett sådant misstag. Följaktligen, Muhammed designade delen men han förbisåg att han hade konstruerat den inkorrekt.
B) Texten såsom det står är inte original. Det beskrivna problemet uppkom genom förbiseende av en slarvig editor. Med andra ord, Koran texten har blivit ändrad; Koranen är korrupt.
C) Formuleringen är avsiktligt. Koranen lär verkligen ut hädelsen att Muslimer är slavar till Muhammed. Många Muslimer kommer att bli upprörda av en sådan anklagelse, men det finns faktiskt ett avsevärt summa bevis som säger att Koranen och andra islamiska källor upphöjer Muhammed till en grad av gudomlighet i många avseenden. (Muhammed är muslimers frälsare och gud och Muhammed på den gudomliga tronen)
Finns det andra alternative? Såsom jag ser det finns det ett dilemma att versen är antigen oavsiktligt fel (med andra ord, uppkommit från ett mänskligt misstag) eller korrupt (genom senare manipulering) eller avsiktigt och hädisk (för att den upphöjer Muhammed till en grad som endast tillhör Gud).2
Men problemet är inte över än. Chockerande att samma misstag förekommer inte bara en utan två gånger!
I en tidigare vers i samma kapitel kan vi hitta samma formulering:
Säg (Å Muhammad FVÖH): “O Mina slavar som tror (på Allahs Enhet Islamiska Monoteismen), frukta din Herre (Allah) och håll din plikt till Honom. God är (belöningen) för de som gör det goda i denna värld, och Allahs jord är vidsträckt (så om du inte kan dyrka Allah på en plats, gå till en annan)! Bara de som har tålamod skall få deras belöning till fullo, utom räkenskap. S. 39:10 Al-Hilali & Khan [vår översättning]
Kan det vara så att översättarna Al-Hilali och Khan faktiskt känner till problemet (och faran av potentialen av att missuppfatta) och därför har lagt till parentesen “(Allah)” efter “din Herre” för att undvika den naturliga läsningen av att ”din Herre” refererar tillbaka till personen som säger ”mina slavar”, med andra ord, Muhammed?
Även om översättarna hade en annan motivation och även om läsaren inte vill acceptera den naturliga läsningen av texten – utan alla de parantes kommentarer tillagda av översättarna – gör Muhammed till ”din Herre”, och det står fortfarande att Muhammed är beordrad att adressera Muslimerna som ”mina slavar”. Att tillägga ”Säg:” framför den här versen är återigen mycket problematisk, och allt som har skrivits ovan ifråga om S. 39:53 gäller här också.
Det är upplysande att jämföra formuleringen av dessa två verser med de i S. 14.31 och S. 17:53 som är väldigt lika men är gjort på ett sätt som inte ger utrymme för shirk:
Säg (Å Muhammad FVÖH) till ‘Ibadi (Mina slavar) som har trott, att de skall utföra As-Salat (Iqamat-as-Salat), och spendera i välgörenhet av födan Vi har givit dem, i hemlighet och öppet, före kommande av Dagen som kommer varken att vara ömsesidig förhandling eller gynnelse. S. 14:31 Al-Hilali & Khan [vår översättning]
Och säg till Mina slavar (med andra ord sanna troende av Islamiska Monoteismen) att de skall (bara) säga de ord som är det bästa. (För att) Shaitan (Satan) sår sannerligen oenighet bland dem. Sannerligen, Shaitan (Satan) är till människan en tydlig fiende. S. 17:53 Al-Hilali & Khan [vår översättning]
Här ändrar författaren/författarna eller editeraren/editerarna av Koranen strukturen av meningen korrekt genom att vända direkta talet till indirekt tal. Istället för ”Säg: Mina slavar …” är den formulerad som ”Säg till mina slavar … att de skall … ”
Därför har Arabiska språket tydligt redskapen för att uttrycka det korrekt. Det är inte på brist på grammatiska konstruktioner eller en begränsning av det Arabiska språket.
Notera att två verser som är korrekta (14:31; 17:53)3 och är inte skydd eller en bortförklaring för de som är tydligt fel (39:10,53). Tvärtom, det korrekta konstruerade verserna avslöjar just hur fruktansvärt fel S. 39:10 och 39:53 är.
Muslimer som vill tro att Koranen är ren och oförfalskad ord av den perfekte Guden behöver uppriktigt brottas med sådana problem. Vilken innebörd har dessa formuleringar för deras förståelse av Koranen och till sist för trovärdigheten av Islam?
Fotnoter
1 Den första artikeln var “De vilsna berättar: Om hur Koranens författare gjorde bort sig”. I båda fallen upptäckte jag dessa oföreniga formuleringar av misstag, med andra ord under en process av granskning och editeringen av artiklar om olika ämnen som citerade dessa verser för andra ämnen. Speciellt efter att ha skrivit första artikeln förväntade jag mig inte att hitta ett andra exempel på det. Eftersom ordet ”Qul (Say)” är använd hundratals gånger i Koranen är det svårt att hitta sådana verser med några simpla sökningar och jag kan inte spendera en massa tid på sökningar som kanske inte ens ger några resultat alls. Hur som helst, om någon av våra läsare stöter på liknande drag i andra verser, meddela mig här. Jag är intresserad av att ta en närmare titt på sådana verser, och om jag samtycker om att de innehåller liknande förvirrade formulering är jag mycket villig att expandera dessa serier med ytterligare del.
2 Faktiskt är utsagan hädisk, punkt, de spelar ingen roll om det är avsiktligt eller oavsiktligt.
3 Korrekt i betydelsen ” korrekt formulerat” i enighet med normala grammatiska regler och syntax. Det betyder inte att jag godkänner budskapet av verserna som sanna.
Av Jochen Katz
Översatt av Team Sverige, originalet kan hittas här.
Kontakta oss