Muhammeds relation till meckanerna (del 2)

”Antalet muslimer var tio tusen i Ghazwhat al-Fath. Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, lämnade efter sig Abd Allah Ibn Umm Maktum för att ansvara för al-Madina. Han begav sig ut på onsdagen, 10:e Ramadan efter al-Asr. När han nådde al-Sulsul, skickade han al-Zubayr Ibn al-Awwam med två hundra muslimer före honom… Quraysh hade inte fått någon rapport om hans marsch. De var ynkliga när de begrep hans ghazwah mot dem. De skickade därför Abu Sufyan Ibn Harb för att samla in information och sade: Om du möter Muhammad få honom att skona oss. Abu Sufyan Ibn Harb, Hakim Ibn Hizam och Budayl Ibn Waraq kom ut (från Mecka). När de såg armen, blev de förskräckta. Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, utsåg Umar Ibn al-Khattab, att vakta den natten. Al-Abbas ibn Abd al-Muttalib hörde Abu Sufyans röst och sade: O Abu Hanzalah . Han svarade: Jag är här, vad finns bakom dig? Han [Al-Abbas] sa: Det är Allahs Apostel med en armé på tio tusen män. Omfamna Islam, och må din mor och stam vara sörjande över dig. Han tog honom under sitt beskydd och begav sig ut med honom och hans följeslagare. Han förde dem inför Allahs Apostel, må Allah välsigna honom. De omfamnade Islam… Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, gick sedan in i Mecka med sina väpnade styrkor, ridandes på sin hon-kamel al-Qaswa, mellan Abu Bakr och Usayd Ibn Hudyar.” [vår översättning] (Ibn Sa'd, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.166-167)

”Berättad av Abdullah bin Abbas: … Abu Sufyan tillade, "Vid Allah, jag fortsatte att ligga lågt och var säker på att han religion skulle segra tills dess att Allah konverterade mig till Islam, även om jag ogillade det” [vår överästtning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 52, Nummer 191)

”… Efter Muhammeds erövring av Mecka med flera tusen man, leddes Abu Sofyan av Abbas b. Abd ol-Mottaleb fram till Profeten, som sa: ”Ve dig! Nu förstår du säkert att det inte finns några gudar utom den Ende Allvetande Försörjaren!” ”Ja”, svarade Abu Sofyan, ”Jag går stegvis mot tron.” Då frågade Profeten: ”Förnekar du fortfarande att Muhammed är Guds apostel?” Abu Sofyan muttrade, ”Jag måste tänka mer på den saken.” Abbas sa till honom, ”Det är bättre för dig om du blir muslim nu på en gång, Abu Sofyan! ANNARS KOMMER PROFETEN ATT BEORDRA DEM ATT HALSHUGGA DIG HÄR OCH NU.” SÅ I DESPERATION BEKÄNDE ABU SOFYAN ISLAM mitt i de muslimska krigarnas läger…” [vår översättning] (Ali Dashti, 23 Years - A STUDY OF THE PROPHETIC CAREER OF MUHAMMED, sid.43-44)

”Allahs Apostel gick in genom Adhakhir, och förbjöd [omedelbara] slagsmål. Han beordrade att sex män och fyra kvinnor skulle dödas, de var (1) Ikrimah Ibn Abi Jahl, (2) Habbar Ibn al-Aswad, (3) Abd Allah Ibn Sa'd Ibn Abi Sarh, (4) Miqyas Ibn al Sababah -Laythi, (5) Al-Huwayrith Ibn Nuqaydh, (6) Abd Abbah Ibn Hilal ibn Khatal al-Adrami, (7) Hind bint Utbah, (8) Sara, en frigjord slav (en röstberättigad flicka) tillhörande Amr Ibn Hashim, (9) Fartana och (10) Qaribah.” [vår överästtning] (Ibn Sa'd, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.168)

”Aposteln hade instruerat sina befälhavare, när de trädde in i Mecka, att bara bekämpa de som gjorde motstånd mot dem, utom ett litet antal som skulle dödas, även om de hittades under Kabans gardiner.” [vår överästtning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550, ISBN: 0-19-636033-1)

”Bland dem var Abdullah b. Sad, bror till B. Amir b. Luayy. Anledningen till att han befallde att han skulle dödas var att han hade varit en muslim och brukade skriva ner uppenbarelser; sedan lämnade han Islam och återvände till Quraysh och flydde till Uthman b. Affan vars fosterbror han var. Den senare gömde honom tills han förde honom till aposteln efter det att situationen i Mecka hade lugnat ner sig, och bad att han skulle beviljas immunitet. De påstår att aposteln blev tyst under en lång tid tills han slutligen sa ja. När Uthman hade lämnat honom [Muhammed] sa han till sina följeslagare som satt runt honom, ’Jag höll tyst så att en av er kunde gå upp och hugga av hans [Ibn Abi Sarhs] huvud!’ En av Ansar [hjälparna från Medina] sa, ’Varför gav du då inte mig ett tecken, O Guds apostel?’ Han svarade att en profet inte dödar genom att peka.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550, se även följande tradition från Sunan Abu Dawud, Bok 38, Nummer 4346, som återger samma historia)

”Berättad av Abdullah ibn Abbas: Abdullah ibn Abu Sarh brukade skriva (uppenbarelserna) för Allahs apostel (frid vare över honom). Satan gjorde att han halkade, och anknöt sig till de otrogna. Allahs Apostel (frid vare över honom) befallde att döda honom samma dag som erövringen (av Mecka). Uthman ibn Affan sökte skydd för honom. Allahs Apostel (frid vare över honom) gav honom skydd. [vår översättning] (Sunan Abu Dawud, Bok 38, Nummer 4345)

”[Abi Sarh] hade under en viss tid varit en av de anställda skriftlärda i Medina som skrev ner uppenbarelserna. Vid ett flertal tillfällen hade han, med Profetens samtycke ändrat de sista orden i verserna. Till exempel, när Profeten sa, ”Gud är mäktig och vis” (’aziz, hakim) föreslog ’Abdollah b. Abi Sarh att skriva ”kunnig och vis” (’alim, hakim), och Profeten svarade att det inte fanns några invändningar. Efter att ha observerat en följd av ändringar av denna typ, lämnade Abdollah Islam på grund av att uppenbarelserna, om från Gud, inte kan ändras på initiativ av en skriftlärd som han själv. Efter att ha lämnat Islam reste han till Mecka och anslöt sig till Quraysh stammen.” [vår översättning] (Ali Dashti, 23 Years - A STUDY OF THE PROPHETIC CAREER OF MUHAMMED, sid.98)

”Folk må fråga om betydelsen av det som har sagts om Abdullah ibn Abi Sarh och det faktum att han brukade vara en av Allahs Sändebuds skrivare, och att han sedan blev en avfälling och idoldyrkare och gick över till Quraysh där han berättade för dem att han brukade ändra vad Mohammed sa när han än ville. Han sa, ’Han brukade diktera för mig, ’Mäktig, Vis’ och jag brukade säga, ’Eller Kunnig, Vis’, och han brukade säga, ’Ja, det är korrekt’.’ I en annan hadith sa Profeten till honom, ’Kunnig, Vis.’ Han frågade, ’Ska jag skriva ’hör, ser’?’ Profeten sa, ’SKRIV VAD DU ÄN VILL.’” [vår översättning] (MUHAMMAD MESSENGER OF ALLAH, Ash-Shifa of Qadi Iyad, Övers: Aisha Abdarrahman Bewley, sid.306)

”En annan var Abdullah b. Khatal B. Taym b. Ghalib. Han hade blivit muslim och aposteln skickade honom att samla den fattigas-skatt i sällskap med en av Ansar. Han hade med sig en frigiven slav som tjänade honom. ( Han var muslim). När de stannade beordrade han den senare att döda en get för honom och förbereda lite mat, och somnade. När han vaknade hade mannen inte gjort någonting, så han attackerade och dödade honom och LÄMNADE ISLAM. Han hade två sjungande flickor Fartana och hennes kompis som brukade sjunga satiriska sånger om aposteln, så han beordrade att de skulle dödas med honom.” [vår överästtning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.550)

”Abdollah b. ol-Khatal ägde två slav-flickor, som hette Fartana och Qariba, som hade sjungit satiriska sånger om Profeten, dem båda, liksom han, avrättades.” [vår översättning] (Ali Dashti, 23 Years - A STUDY OF THE PROPHETIC CAREER OF MUHAMMED, sid.98)

”Vad gäller Ibn Khatals två sjungande flickor, dödades en och den andra sprang iväg till aposteln, bad om immunitet, han gav henne det." [vår översättning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551)

”Affan Ibn Muslim informerade oss: Hammad Ibn Salamah informerade oss under Ali Ibn Zayds auktoritet, han under Said Ibn al-Musayyibs auktoritet: Sannerligen, Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, beordrade (sina anhängare) att döda Ibn Abi Sarh, Fartana Ibn al-Zibrra och Ibn Khatal på Segerns dag [invaderingen av Mecka]. Abu Barzah kom och såg honom (Ibn Khatal) hålla fast vid al-Kabahs gardiner. Han (Abu Barzah) slet upp hans mage.” [vår överästtning] (Ibn Sa'd, Al-Tabakat al-Kabir, vol.2, sid.174)

”En annan var al-Huwayrith Nuqaydh Wahb Qusayy, en av dem som brukade förolämpa honom i Mekka… Al-Huwayrith dödades av Ali.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551)

”En annan var Miqyas Subaba eftersom han hade dödat en Ansari som hade dödat hans bror av misstag, och återvände till Quraysh som avgudadyrkare.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sida 551)

”Miqyas Subaba kom från Mecka som muslim, han förklarade, sägande, ’Jag kommer till er som muslim och söker blodshämnd för min bror som dödades i misstag.’ Aposteln befallde att han skulle få blodshämnd för sin bror Hisham och han stannade en kort tid med aposteln. Sedan attackerade han sin brors mördare och dödade honom och reste till Mecka som en avfälling.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sida 492)

”Och Sara, en frigiven slav tillhörande Abdul-Muttalib, och Ikrima Abu Jahl. Sara hade förolämpat honom [Muhammed] i Mecka. Vad gäller Ikrima, flydde han till Yaman. Hustrun Umm Hakim Harith Hisham blev muslim och bad om immunitet för honom och aposteln gav henne det. Hon gick till Yaman efter honom och förde honom till aposteln och han accepterade Islam.” [vår överästtning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551)

”Vad gäller Ibn Khatals två sjungande flickor, dödades en och den andra sprang iväg till aposteln, bad om immunitet, han gav henne det. Likaså Sara, som levde ända fram till Umars tid, då en soldat på häst trampade ner henne i dalen i Mecka och dödade henne.” [vår överästtning] (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah, sid.551)

”Berättad av Ibn Abbas: Musailama-al-Kadhdhab (dvs. lögnare) kom under Allahs Apostels livstid med många av sitt folk (till Medina) och sade, "Om Muhammed gör mig till hans efterträdare, kommer jag att följa honom." Allahs Apostel gick up till honom med Thabit bin Qais bin Shams; och Allahs Apostel hade ett stycke palmblad i sin hand. Han stod framför Musailama (och hans följeslagare) och sa, "Om du endast frågar mig om detta stycke (blad), skulle jag inte ge dig den. Du kan inte undvika det öde som du är avsett för, vid Allah. Om du avvisar Islam, kommer Allah att förgöra dig. Jag tror att du förmodligen är samma person som den jag har sett i drömmen." Abu Huraira berättade för mig att Allahs Apostel, sa, "Medan jag sov, såg jag (i drömmen) två guldarmband runt min arm, och det oroade mig mycket. Sedan instruerades jag gudomligt i min dröm, att blåsa bort dem och jag blåste bort dem, och de flög iväg. Jag tolkade de två armbanden som symboler för två lögnare som skulle visa sig efter mig. Och en av dem var Al-Ansi och den andra var Musailama Al-Kadhdhab från Al-Yamama."” [min översättning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 56, Nummer 817)

”Berättad av Ubaidullah bin Abdullah bin Utba: Vi blev informerade om att Musailima Al-Kadhdhab hade anlänt till Medina och bodde i Al-Hariths dotters hus.  Dottern till Al-Harith bin Kuraiz var hans hustru och hon var mor till 'Abdullah bin' Amir. Där fick han besök av Allahs Apostel tillsammans med Thabit bin Qais bin Shammas som kallades Allahs Apostels orator. Allahs Apostel hade en käpp i handen då. Profeten stannade framför Musailima och talade till honom. Musailima sade till honom, "Om du önskar, kommer vi inte att komma mellan dig och styret, förutsatt att styret blir vårt efter dig…" Profeten sa, "Om du hade frågat mig om denna käpp, hade jag inte gett den till dig. Jag tror att du är samma person som visades för mig i en dröm. Och detta är Thabit bin Al-Qais, som kommer att svara dig å mina vägnar." Profeten gick sedan iväg. Jag frågade Ibn Abbas om drömmen som Allahs Apostel hade nämnt. Ibn Abbas sa, "Någon berättade för mig att Profeten sa, "När jag sov, såg jag i en dröm att två guld armband sattes i mina händer, och det skrämde mig och gjorde att jag ogillade dem. Så jag fick blåsa på dem, och när jag blåste på dem, flög dem båda av. Jag tolkade dem som två lögnare som skulle uppenbara sig. "En av dem var Al-Ansi som dödades av Fairuz i Yemen och den andra var Musailima Al-Kadhdbab."” (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 662)

”Två kvinnor, Hend b. Otba och Sara, en frigiven slav tillhörande Amr b. Hashem av Banu Abd ol-Mottaleb, som också hade orsakat stor irritation för Profeten, dömdes till döden, men Hend b. Otba, som var hustru till Abu Sofyan bekände slutligen lojalitet och skonades.” [vår översättning] (Ali Dashti, 23 Years - A STUDY OF THE PROPHETIC CAREER OF MUHAMMED, sid.98)