Islam och halshuggningar

”När ni möter de otrogna, slå av deras nackar tills ni har gjort en stor slakt bland dem; bind de: Och sätt de fria efteråt eller ta ut lösensumma tills kriget har upphört. Detta ska ni göra, om Allah vill, han kunde ha tagit hämnd på dem utan er hjälp, men han låter er strida hans krig för att pröva vissa av er av andra. De som strider för Allahs sak, deras handlingar är inte förgäves…”

”Under inga omständigheter ska Muslimen förlora siktet och börja ta fiendesoldaterna som fångar. Fångar ska tas när fienden är fullständigt krossad.”

Versen förbjuder alltså inte dödandet av fångar utan ”Heliga Profeten förstod intentionen av Allahs påbud, och om det fanns ett speciellt skäl för vilken ledaren för ett islamiskt styre betraktade att döda fånge/fångar, så kunde han göra det.”

”Sanning och Falskhet är alltid varandras motsatser. Så när det finns ett krig mellan Muslimer och de otroende ska alltid Muslimer utföra med det full stryka, tapperhet och mod. Falskhetens styrka kan endast krossas när deras arroganta grupp av ledare är dödade och deras skara upplöst. Ge därför inte vika för lathet, feghet, depression, vacklan, tvekan, obeslutsamhet och fördröjning när det är stridens tumult och känn inte någon rädsla med att slå av Allahs fienders nackar. Efter stor slakt och blodspillan när din terror segrar över de och deras styrka rivs och vid den tiden kan också fångenskap föreslås … Den här fångenskapen kan vara som läxa för de och leva i sällskap med Muslimer så de kan tillfälle att observera deras och ditt tillstånd och kan reflektera om Islams lära, så att de kan gladeligen omfamna sanningens väg och rättfärdigheten gradvis. Eller om du anser är lämpligt kan du med nåd befria de utan lösen. Sådan uppträdande är möjligt när många av dem ska bli imponerade av din välgörenhet och moraliska förträfflighet och ska dras till dig och din religion (dvs. Islam). Du kan också åstadkomma detta genom att ta lösensumma och befria de eller kan du befria de i utbyte mot Muslimska fångar. 
Det finns många fördelar med sådana beteenden.

Sammanfattningsvis, om du återvänder dessa fångar till deras hemländer kan det göras på två sätt: 
(1) Antigen befria de genom nåd utan lösen; 
(2) Eller befria de med antigen utbyte eller kompensation

Imamen (Statens Ledare) kan godkänna någon av de två enligt omdöme och benägenhet… Men det är inte lämpligt att låta de gå tillbaka till deras hemländer när det finns dessa tre alternativ: 
(1) Att låta de leva som dhimmis (att vara subjekt till andra klassen; [m.a.o. förödmjukade, utstötta icke-medborgare utsatta av all legal och religiös diskrimineringar och Sharians fysiska osäkerheter]); 
(2) Göra de till slavar
(3) Döda de

Att döda krigsfångar är tillåtet i Traditionerna i särskilda omständigheter; när den krigsfången har begått allvarliga brott att straffet inte kan vara annat än död. Självklart det finns inget hinder att hålla de som slavar.

Krigandet och slaget, arresteringen och fängslandet ska fortsätta oavbrutet tills kriget lägger ner sina vapen och slaget är avslutat.

Allah har makten att förinta de otroende utan krig utan Muslimernas hjälp och med några tunga straff… Men Han (Allah) önskar att pröva Hans tjänare genom att instifta Jihad och dödande för att se hur många av Muslimerna som är beredda att offra sina förmögenheter och liv i Allahs Namn och hur många av de otroende vaknar upp av dessa hårda men förbättrande operationer och att i uppskovet ska de gagna sig själva, given av Allah, lik de i förra nationerna förstör Han inte de och förintar de helt plötsligt.”

”Som för fångarna har amiren [ledaren] val att välja fördelaktigaste alternativet bland 4 alternativen;
Först att döda de genom att halshugga dem,
Andra att förslava de och tillämpa slavarilagarna gällande deras försäljning och frigivning,
Tredje att frige mot lösen i utbyte mot varor och fångar,
Fjärde att gynna de och frige de. 
Allah, må han upphöjas, säger, ’När ni möter de [otrogna] som förnekar [Sanningen=Islam] slå av [deras] nackar’ (Koranen Sura 47, vers 4) (Abu’l-Hasan al-Mawardi, al-Ahkam as-Sultaniyyah"[The Laws of Islamic Governance, översatt av Dr. Asadullah Yate, sida 192])

”Kom ihåg när din Herre inspirerade änglarna: ’Jag är med er: Ge stadighet till de troende: Jag kommer att inge terror i de otrognas hjärtan: Slå av deras nackar och slå av alla deras fingertoppar.”

”Om djävular uppmuntrar de otroende i deras person och var beredda att strida mot Muslimer med antydningar och viskningar, de (Muslimska änglarna Gabriel och Mikael) ska stryka de förtryckta Muslimernas hjärtan. Å ena sidan de (Muslimska änglarna) ska stryka Muslimerna och å andra sidan Han (Allah) ska inge terror i de otroendes hjärtan. De (Muslimer) ska slå av otroendes nackar och hugga av deras fingerleder för att de otroende enade sig mot Allah och hans Sändebud (Muhammed); så ska de veta vilket hårt straff som ges till Allahs fiender. Straffet som ges i livet efter detta ska vara det riktiga straffet men i världen ska de också se prov på det straffet och smaka något på det Gudomliga Straffet.”

Kriga mot de (som motarbetar Islam), Allah kommer att straffa de genom era händer, förnedra de, stärka er över de och (Allah) kommer att hela de troendes hjärta med att ta bort vrede från deras hjärtan.(Koranen 9:14-15)

”Efter det, han [Abdullah bin Mas’ud], slet av hans [Abu Jahls] huvud, bar den och la den mellan händerna på Profeten.  På detta sätt helade Allah de troendes hjärta med det”. länk

Kriga mot de (som motarbetar Islam), Allah kommer att straffa de genom era händer [genom att halshugga de], förnedra de [genom att dra deras skägg], stärka er över de [genom att stå på deras bröst] och (Allah) kommer att hela de troendes hjärta med att ta bort vrede från deras hjärtan [med det halshuggna huvudet]. (Koranen 9:14-15)

”Männen från B. Makhzum påstod att Ibn Mas’ud brukade säga: Han [Abu Jahl] sa till mig, ’du har klättrat högt din lilla herde’ Sedan halshögg jag honom och tog det till Allahs Apostel sägande ’Det här är huvudet på Guds fiende, Abu Jahl’ och han sade ’Vid Gud som vilket inte finns någon annan?’ (Det här brukade vara en ed) ’Ja’ sade jag och kastade hans huvud inför Allahs Apostel och han tackade Gud.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 304)

”Abu Jahl andades fortfarande när Abdallah, Muhammeds tjänare, sprang dit och högg av hans huvud och tog den till sin mästare. ’Guds fiendes huvud!’ utropade Muhammed; --- ’Gud! Det finns ingen annan Gud än Han!’. ’Det finns ingen annan!’ svarade Abdallah när han kastade det blodiga huvudet vid Profetens fötter. ’det här är mer godtagbart för mig; ‘ ropade Muhammed, ’än den mest utsökta kamelen i hela Arabien’”

”Nej! Om han inte upphör, vi kommer sannerligen dra honom med hans pannlugg - en lögnaktig, syndande pannlugg”

”… Sedan gick Aposteln ut till Medinas marknad och grävde gravar däri. Sedan sände han efter de och tog av deras huvuden i de gravarna och de hämtades ut till honom i massor. Bland dem fanns Allahs fiende, Huyayy b. Akhtab och Ka’b b. Asad deras ledare. Det fanns 600 eller 700 som allt men vissa säger att siffran är 800 eller 900. När de hämtades i massor till aposteln frågade de Ka’b vad han trodde skulle hände med dem. Han svarade ’Kommer ni aldrig förstå? Förstår ni inte att sammankallaren aldrig stannar och de som förs bort inte kommer tillbaka? Vid Allah det är döden!’ Det här fortsatte tills aposteln gjort slut på dem” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 464; och finns även i Tabari, History, Volym 8, sida 35-36)

”Berättad av Atiyyah al-Qurazi:
Jag var bland de fångartagna i Banu Qurayza. De (Kompanjonerna) undersökte oss och de som hade könshår blev dödade och de som inte hade blev inte dödade. Jag var bland de som inte hade.” (Sunan Abu Dawod, Bok 39, Nummer 4390)

”Abu ’Ubayda sa till mig vid auktoritet under Abu ’Amir Mediniern, när Aposteln fick bättre av sönerna från Qurayza beslagtog han ungefär 400 män av Judarna som var allierade till Aus mot Khazraj och han beordrade att de skulle halshuggas. Enligt Khazraj började de att hugga av deras huvuden med en härlig tillfredställelse. När aposteln såg njutningen i Khazrajs ansikten och det fanns ingen sådan i Aus och … när han såg att det endast fanns 12 av de kvar gav han de till Aus, tilldelade han en Jude till varje två Aus sägande, ’Låt den-och-den slå honom och den-och-den göra slut på honom’” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 752)

”Muhammad b. Ja’far b. al-Zubayr sa till mig från ’Urwa b. al- Zubayr att Aisha sa: ’En av deras kvinnor blev dödad. Hon var faktiskt med mig och pratade med mig och skrattade överdrivet när aposteln dödade hennes män i marknaden och en osedd röst kallade hennes namn. ’Himmel’, jag ropade, ’vad är det?’ ’jag ska bli dödad’ svarade hon. ’Varför?’ frågade jag. ’För en sak jag gjorde’ svarade hon. Hon togs iväg och halshöggs.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 464-465; även Sunan Abu Dawod, Bok 14, Nummer 2665)

”Kinana b. al Rabi som hade Banu al Nadirs skatter i förvar togs till aposteln som frågade honom om det. Han förnekade var det fanns. En jude kom till aposteln och sa att han hade sett Kinana gå runt en viss ruin tidigt varje morgon. När aposteln sa till Kinana, ’Du vet om att om vi vet att du har den så kommer jag att döda dig?’ han svarade ’ja’. Aposteln gav order om att söka i ruinen och en del av skatten hittades. När han frågade honom om resten gav han inget svar så aposteln gav order till l-Zubayr b. al-Awwam, ’Tortera honom tills ni får ut vad han har’ så han tände en eld med en flint och stål på hans bröst tills han nästan dog. När aposteln lämnade honom till Muhammad b. Maslama halshögg han honom för hämnd för hans bror Mahmud.” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 515)

”… Hade inte Khalid skrivit till mig att ni hade accepterat Islam och inte krigat hade jag kastat era huvuden under era fötter …” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 645-646)

”Underkasta dig och vittna om att det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är Allahs Budbärare innan du förlorar ditt huvud” (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad, sida 546-548)

”… Men det fanns en gammal man bland de, en kristen vid namn al-Rumahis b. Mansur som sa, ’Enda felet som jag har gjort sen jag fick mitt förstånd tillbaka var att överge min religion, sanningens religion, till er, falskhetens religion. Nej vid Gud, jag kommer inte att överge min religion och jag kommer inte att acceptera er så länge som jag lever. Maq’il förde honom fram och högg av hans huvud.” (Tabari, History, Volym 17, sida 187-192)

”Khalid sa, ’Å Allah, om du ger deras axlar till oss, jag ger Dig ett löfte att inte kvarlämna någon av de som vi har tillfångatagit tills jag låter kanalen rinna av deras blod’. Sedan gav Allah segern till Muslimerna och gav axlarna till dem. Khalid beordrade att proklamera till sina män. ’Tillfångata! Tillfångata! Döda inte någon förutom han som gör motstånd” Till slut hämtade de fångar i hjordar, drev de tillsammans. Khalid avdelade vissa män att hugga av deras huvuden i kanalen. Han gjorde det för de för en dag och en natt. De utövade det på dem nästa dag och dagen efter tills de nådde Nayrayn och lik avståndet i varje riktning från Ullays. Och Khalid högg av deras huvuden.” (Tabari, History, Vol ym 11, sida 1-2)

”… även om du skulle döda hela världens befolkning skulle inte deras blod att rinna… Skicka därför vatten över det så att du kan hålla ditt löfte.” (Tabari, History, Volym 11, sid 1-2)

”Khalid närmade sig med hans Muslimska trupper för att belägra fortet. Han hade med sig Aqqah som fånge och Amr bin Al Saiq. Fienden hoppades att Khalid skulle vara som de Araberna som attackerade [och retirerade], men när de såg att Khalids intention var att ta över, frågade de efter en frilejd. Khalid vägrade annat än hans egna termer och de accepterade det villigt. När de öppnade [portarna], gav Khalid över de till Muslimerna som band dem. Khalid beordrade att Aqqah som var deras beskyddare skulle halshuggas för att fångarna skulle misströsta om livet. När fångarna såg honom kastas på en bro misströstade de om livet. Khalid kallade på Amr bin Al Saiq som också halshöggs. Khalid halshögg alla män i fortet och tog all byte från fortet som krigsbyte.” (Tabari, History, Volym 11, sida 54-55)

”Och han [Khalid] beordrade hans [Maliks] huvud och han la den med två stenar och kokade gryta över dem. Och Khalid åt från det den natten för att skrämma Arabstammarna som hade blivit avfällingar och andra. Och det är sagt att Maliks hår skapade sådan låga att maten verkligen blev kokt.” (Ibn Kathir, ”Början och Slutet” (Al Bidaya wa Al Nihaya), länk)

”Era Kristna hundar, ni vet era alternativ; Koranen, skatten[jiyza] eller svärdet.” (Edward Gibbon, The History of the Decline and Fall of the Roman Empire, sida 947-948)

”Jag är praktens son, som mäter höjder;
när jag tar av turbanen, känner ni mig.

Vid Gud! Jag ger full räkenskap för ondska, ger det tillbaka och betalar det tillbaka vänlig!
Jag ser huvuden mogna och redo för skörden och blod som är redo att flyta mellan turbanerna och skäggen!

Hon har dragit upp sina kjolar i beredskap.

Tiden för anfall har kommit, så driv hårt, krig,
till vilka natten har fört en våldsam drivare.

… Vid Gud, Jag avger inte löften utan att hålla de och mäter inte utan att hugga… ” (Tabari, History, Volym 22, sida 12-14)

”Jag har segrat genom terror (ingiven i fiendens hjärtan)”