Fredsavtalet i al-Hudaybiyyah

”Hamzah begav sig ut för att hejda karavanen tillhörande Quraysh som kom från Syrien och var på väg till Mecka…” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 3)  

”Sedan inträffade Sa’d Ibn Abi Waqqas sariyyah mot al-Kharrar, i Dhu-Qa’dah (maj-juni, 623 e.Kr.), vid början av den nionde månaden efter Allahs Apostels hijrah, må Allah välsigna honom. Han gavs en vit flagga. Al-Miqdad Ibn ‘Amr al-Bahrani bar den åt honom. Han (Profeten) sände honom med tjugo [emigranter från Mecka] för att stoppa karavanerna tillhörande Quraysh, som skulle passera genom denna rutt…” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 4)

”Sedan (inträffade) Allahs Apostels ghazwah vid Buwat i månaden Rabi ’al-Awwal (september, 623 e.Kr.), vid början av den trettonde månaden efter hans hijra. Bäraren var Sa’d Ibn Abi Waqqas och flaggan var av vit färg. [Muhammed] lämnade efter sig Sa’d Ibn ’Ubadah som hans medlare i Madina, och kom ut med två hundra av sina Kompanjoner för att hejda karavanerna tillhörande Quraysh.” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 5)  

”Berättat av Jabir: Profeten skickade oss som ett arméförband av tre hundra krigare under ledning av Abu Ubaida för att hejda en karavan tillhörande Quraish…” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 7, Bok 67, Nummer 402)

”Sedan (inträffade) Allahs Apostels ghazwah, må Allah välsigna honom, mot al-Hudaybiyyah. Han påbörjade [sin resa] i syfte att utföra al-’Umrah i Dhu al-Qa’dah under sjätte året efter sin hijrah. De (berättarna) sa: Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, frågade sina Kompanjoner att (följa med honom för) al-’Umrah. De gjorde hastiga förberedelser. Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, gick in i sitt hus, tog ett bad och klädde sig i två klädesplagg. Han satte sig på sin hon-kamel al-Qaswa och påbörjade resan… Han gick ut obeväpnad bortsätt från svärden som bars i skida. Han bar på offerdjur och hans Kompanjoner bar också på offerdjur… 1600 muslimer följde honom, och det har också sagts att de var 1400; men enligt en annan version var de 1500 och 25 män. Hans fru Umm Salamah, må Allah vara nöjd med henne, följde med honom. (Nyheten om) hans resa nådde hendingarna. Det rådde en konsensus bland de att hindra honom från att trädda in i [Mecka]. De slog läger vid al-Baldah och 200 män på häst sändes till Kura’ al-Ghamim enligt Khalid Ibn al-Walids order och det har sagts att det var enligt ’Ikramah Ibn Abi Jahals order. Busr Ibn Sufyan al-Khuza’i, som hade gått in i Mecka, hörde deras konversation och kände till deras åsikt. Sedan återvände han till Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, och träffade honom vid Ghadir al-Ashtat bakom ’Usfan och underrättade honom om situationen. Khalid Ibn al-Walid, med sitt rytteri, kom så nära att han kunde se Allahs Apostels Kompanjoner, må Allah välsigna honom. Därmed beordrade Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, ’Abbad Ibn Bishr (att fortsätta); han framskred med sina män på häst och ställde upp dem mitt emot sig själv, och lät de stå i linje. Tiden för al-Zuhr bönen kom och Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, uträttade al-khawf (rädsla) bönen med sina Kompanjoner. När kvällen närmade sig sa Allahs Apostel, må Allah välsigna honom: Håll er till höger sida av al-Asal för att Quraysh spanare är vid Marr al-Zahran och Dajanan. Sedan marscherade han tills han nådde al-Hudaybiyyah som ligger vid gränsen till [den Heliga platsen] med en distans på 14 km från Mecka.” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 117-118)

”Frambenen på [Muhammeds] kreatur fastnade vid platsen där folket lättade på trycket, på en kulle från vart den var på väg neråt. Muslimerna sa: (Gå fram! Gå fram!) Hal Hal, för att förebrå den. Men den reste sig inte upp. De sa: al-Qaswa has stannat. Därmed sa Profeten, må Allah välsigna honom: Den har inte stannat utan den har förhindrats (från att gå framåt) av Honom som hindrade elefanternas folk. Vid Allah, om de frågar mig om något som behåller Allahs okränkbarhet, så ska jag medge det.” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 119)

”… när [apostelns] kamel knäböjde och männen sa, ’Kamelen kommer inte att få upp,’ sa han, ’Den har inte vägrat och det är inte dess natur, utan det är Den som hindrade elefanternas folk från Mecka som håller [kamelen] tillbaka. Idag kommer jag att acceptera varje villkor som Quraysh ger mig vad gäller att visa vänlighet mot mitt släktskap.’” [vår översättning] (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad: A translation of Ibn Ishaq’s Sirat Rasul Allah with introduction and notes by A. Guillaume, sida 500-501)

”Berättad av Al-Miswar bin Makhrama co h Marwan bin Al-Hakam: (en av dem sa mer än sin vän): Profeten påbörjade sin resa i sällskap med flera än ett-tusen av hans följeslagare under Al-Hudaybiyyah året, och när han nådde Dhul-Hulaifa, beredde han sin Hadi (dvs. offerdjuret), antog tillståndet Ihram för 'Umra från den platsen och skickade en spion från Khuzi'a (stammen). Profeten fortsatte framåt tills han nådde (en by som kallas) Ghadir-al-Ashtat. Där kom hans spion fram och sa, "Quraish (hedningarna) har samlat ett stort antal folk mot dig, och de har samlat Etioperna mot dig, och kommer att strida mot dig, och kommer att stoppa dig från att trädda in fram till Kaba och hindra dig." Profeten sa, "O folk! Ge mig er åsikt. Rekommenderar ni att jag ska förinta familjer och barn till dem som vill hindra oss från Kaba? Om de skulle komma till oss (för fred) så kommer Allah att förinta en spion tillhörande hedningarna, annars kommer vi att lämna dem i ett miserabelt skick." Som svar på detta sa Abu Bakr: "O Allahs Apostel! Du har kommit med avsikten att besöka Huset (dvs. Ka'ba) och du inte vill döda eller strida mot någon. Så följ det, och den som försöker hindra oss från det, kommer vi att bestrida." Som svar på det sa Profeten: "FÖLJ DET, I ALLAHS NAMN!"” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 495)

”Sedan sände han ’Uthman Ibn ’Affan och sa: Gå till Quraysh och informera de att vi inte har kommit för att strida. Utan vi har kommit för att vallfärda till Ka’bah för att visa respekt för den. Vi har med oss offerdjur som vi vill slakta och sedan gå tillbaka. Han gick till de och informerade dem.  De sa: detta kommer aldrig att ske och han kommer inte att tillåtas in i [Mecka] detta år.” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 120)

”När ryktet om ’Uthmans död efter några dagar visade sig vara falskt och han själv återkom till Hudaybiyyah, blev det snart klart att mekkanerna var beredda till vapenvila. En text sattes upp som bl.a. föreskrev att alla krigshandlingar mellan Mekka och Medina skulle inställas under en tid av tio år.” (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap: Tolkning från arabiskan av Mohammad Knut Bernström med kommentarer och noter, sida 892)

”[Meckanerna] gick med på att sluta fred och försoning. Därpå sände de Suhayl Ibn ’Amr med flera av deras män och han slöt ett fredsavtal med följande villkor vilka nedtecknades. Detta är villkoren på vilka [Profeten] och Suhayl Ibn ’Amr slöt fred. De kom överens om att krig skulle inställas under tio år och under dessa år skulle folket upprätthålla fred och inte obstruera varandra. Ingen hemlig stöld får ske och ingen förskingring. (Avtalet löd): Sannerligen, mellan oss är detta en låst box. Sannerligen, han som vill trädda in i en pakt med Quraysh och sluta ett avtal med dem, kan göra det. Sannerligen, oavsett vem som kommer till Muhammed utan dennes målsmans godkännande MÅSTE LÄMNAS TILLBAKA och oavsett vem som kommer till Quraysh från Muhammeds Kompanjoner, kommer inte att lämnas tillbaka. Sannerligen, Muhammed kommer att återvända [till Medina] med sina Kompanjoner detta år och får komma till (Ka’bah) följande år med sina Kompanjoner. Han får stanna där under tre dagar men han får inte komma in dit beväpnad förutom med vapen som bars av de resande – svärd i skida.” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 120-121)

”Al-Zuhri sa: Sedan sände Quraysh Suhayl b. ’Amr, broder till B. ’Amir b. Lu’ayy till aposteln med instruktioner att sluta fred med honom på villkoret att han återvände [till Medina] detta år, så ingen av araberna skulle säga att han gjorde ett kraftfullt inträde… Efter en lång diskussion uträttades fred och inget annat än att skriva ner avtalet kvarstod. ’Umar hoppade fram och gick fram till Abu Bakr sägande, ’Är inte han Guds apostel, och är inte vi muslimerna, och är inte de hedningarna?’, vilket Abu Bakr höll med om, och han fortsatte, ’så varför ska vi gå med på det som är förnedrande för vår religion?’ Han svarade, ’Håll dig till vad han säger, för jag bekänner att han är Guds apostel.’ ’Umar svarade, ’Och det gör jag med.’ Sedan gick han till aposteln och ställde samma fråga på vilken aposteln svarade, ’Jag är Guds slav och Hans apostel. Jag kommer inte att gå emot Hans order och Han kommer inte att föra mig en förlorare.’…

Sedan kallade aposteln på ’Ali och sa till honom att skriva ’I Allahs namn den Barmhärtiga, den Nådiga.’ Suhayl sa, ’Jag accepterar inte detta; utan skriv, ”I ditt namn, O Allah.”’ Aposteln bad honom att skriva det senare och han gjorde det. Sedan sa han, ’Skriv ”Detta är vad Muhammed, Guds apostel har slutit med Suhayl b. ’Amr.”’ Suhayl sa, ’Om jag bevittnade om att var Guds apostel skulle jag inte ha varit i konflikt med dig.’ Skriv ditt namn och din faders namn.’ Aposteln sa, ’Skriv ”Detta är vad Muhammed b. ’Abdullah har slutit med Suhayl b. ’Amr: de har kommit överens om att lägga undan krig under tio års tid och under dessa tio år ska männen vara i säkerhet och avstå från fientligheter på villkor att OM NÅGON KOMMER TILL MUHAMMED UTAN SIN MÅLMANS GODKÄNNANDE SKA DENNE LÄMNAS TILLBAKA; och om någon tillhörande Muhammed kommer till Quraysh ska denne inte lämnas tillbaka till honom…” [vår översättning] (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad: A translation of Ibn Ishaq’s Sirat Rasul Allah with introduction and notes by A. Guillaume, sida 500-501)

”Musa Ibn Mas’ud al-Nahdi informerade oss: Sufyan informerade oss under Abu Ishaqs auktoritet, han under al-Bara Ibn ’Azizs auktoritet; han sa: Profeten, må Allah välsigna honom, slöt fred med hedningarna under al-Hudaybiyyah på tre villkor, att om en hedning kom till honom skulle [hedningen] återlämnas; om en muslim gick till dem skulle [muslimen] inte återlämnas; och att han skulle få komma till (Ka’bah) under följande år, och stanna under tre dagar och att han inte skulle komma in ditt med annat än nödvändiga vapen som svärd, båge och liknande…” [vår översättning] (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat al-Kabir, volym 2, sida 125)

”Berättad av Marwan och al-Miswar bin Makhrama: (från Allahs Apostels kompanjoner) Ett av villkoren som Suhail bin Amr föreskrev, när han fastställde avtalet, var att Profeten skulle skicka tillbaka alla de (dvs. hedningarna) som kom till honom från deras sida, ÄVEN OM DET VAR EN MUSLIM; och skulle inte komma emellan dem och den personen. Muslimerna gillade inte det villkoret och blev äcklade av det. Suhail vägrade att ingå avtalet utom på detta villkor. SÅ PROFETEN ACCEPTERADE DET och lämnade tillbaka Abu Jandal till sin far Suhail bin 'Amr. Därefter skickade Profeten tillbaka alla under den perioden (av avtalet) även om denne var en muslim…” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 3, Bok 50, Nummer 874)

”Berättad av Urwa bin Az-Zubair: Att han hörde Marwan bin Al-Hakam och Al-Miswar bin Makhrama skildra en av de händelser som hände Allahs Apostel under 'Umra vid Al-Hudaibiya. De sa, "När Allahs Apostel ingick avtalet med Suhail bin 'Amr under Al-Hudaibiya dagen, var ett av de villkor som Suhail bin 'Amr angav, sägande till (Profeten), följande, "Om någon av oss (dvs. hedningar) någonsin kommer till dig, fastän han har tagit emot din religion, ska du skicka tillbaka honom till oss, och du bör inte komma mellan oss och honom." Suhail vägrade att ingå avtalet med Allahs Apostel utom på detta villkor. De troende ogillade detta villkor och blev äcklade av det och diskuterat det. Men när Suhail vägrade att ingå avtalet med Allahs Apostel utom på detta villkor, SÅ ACCEPTERADE ALLAHS APOSTEL DET. Allahs Apostel lätt således lämna tillbaka Abu Jandal bin Suhail till sin far, Suhail bin 'Amr, och skickade tillbaka varje människa som kom till honom från hedningarna under denna tid även om han var muslim…” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 496)

”Abu Jandal som hade rymt till aposteln, medan aposteln och Suhayl höll på att skriva dokumentet, trädde fram gående i fjättrar… När Suhayl såg Abu Jandal gick han upp och slog honom i ansiktet och tog tag i hans krage och sa, "Muhammed, avtalet mellan oss slöts innan denna man kom till dig." Han svarade, "Du har rätt". Han började dra honom hårt i kragen, för att släpa bort honom till Quraysh, medan Abu Jandal skrek högt, ”Ska jag bli återvänd tillbaka till hedningarna så att de kan locka mig bort från min religion, oh, muslimer?" Detta ökade människors förtvivlan.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad: A translation of Ibn Ishaq’s Sirat Rasul Allah with introduction and notes by A. Guillaume, sida 500-501)

”Vapenvilan i Hudaybiyyah skulle visa sig vara av största betydelse för Islams framtid. För första gången upprättades fredliga kontakter mellan Mekka och Medina. De mekkanare som haft tillfälle att besöka muslimernas läger i Hudaybiyyah, återvände kraftigt påverkade av den anda och den enighet som rådde bland Muhammads anhängare, och många av de började vackla i sin fientliga inställning till den av honom förkunnade tron. Så snart det eviga krigandet upphörde och folk från båda sidor kunde mötas fritt, KOM NYA ADEPTER OCH SLÖT UPP KRING PROFETEN, först i tiotal, sedan i hundratal och slutligen i tusental, med bl.a. den följden att när det hedniska Quraysh efter två år BRÖT VAPENVILAN, kunde Profeten inta Mekka nästan utan motstånd. Sålunda blev föredraget i Hudaybiyyah inledningen till Islams moraliska och politiska seger över hela den Arabiska halvön.” (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap: Tolkning från arabiskan av Mohammad Knut Bernström med kommentarer och noter, sida 892-893)

”Umm Kulthum d. ’Uqba b. Abu Mu’ayt migrerade till aposteln under denna period. Hennes två bröder ’Umara och al-Walid som var ’Uqbas söner kom och frågade aposteln att återlämna henne till dem i enlighet med avtalet med honom och Quraysh vid Hudaybiyyah, MEN HAN GJORDE INTE DET, GUD FÖRBJÖD DET.” [vår översättning] (Ibn Ishaq, The Life of Muhammad: A translation of Ibn Ishaq’s Sirat Rasul Allah with introduction and notes by A. Guillaume, sida 509)

”Berättad av Marwan och al-Miswar bin Makhrama: (från Allahs Apostels kompanjoner)… Under den perioden kom en del troende emigrerande kvinnor inklusive Um Kalthum bint Uqba bin Abu Muait till Allahs Apostel och hon var en ung kvinna då. Hennes släkt kom till Profeten och bad honom att skicka tillbaka henne, MEN PROFETEN SKICKADE INTE TILLBAKA HENNE TILL DEM FÖR ATT ALLAH HADE UPPENBARAT följande vers om kvinnorna:

"O ni som tror! När troende kvinnor kommer till er som emigranter. Undersöka dem, Allah vet bäst om deras tro, om du sedan känner igen dem som sanna troende, skicka inte tillbaka dem till hedningarna, (för) att dem är inte laglig (hustrur) för hedningarna, inte heller är hedningarna laglig (män) för dem (60.10)…” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 3, Bok 50, Nummer 874)

”Berättad av Urwa bin Az-Zubair: Att han hörde Marwan bin Al-Hakam och Al-Miswar bin Makhrama skildra en av de händelser som hände Allahs Apostel under 'Umra vid Al-Hudaibiya. De sa, "… De troende emigrerande kvinnorna kom (till Medina) och Um Kulthum, dotter till ’Uqba bin Abi Mu'ait, var en av dem som kom till Allahs Apostel och hon var vuxen på den tiden. Hennes släktingar kom, och frågade Allahs Apostel att sända henne tillbaka till dem, och i detta sammanhang uppenbarade Allah Verserna som handlar om de troende (kvinnor). Aisha sa, "Allahs Apostel brukade testa alla de troende kvinnorna som emigrerade till honom, med följande Vers:-- "O Profet! När troende Kvinnor kommer till dig, för att ge ed om trohet till dig." (60.12)” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 59, Nummer 496)

”TROENDE! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem! Ingen utom Gud känner deras tro, men om ni har övertygat er om att de är troende, SÄND DÅ INTE TILLBAKA DEM till förnekarna av sanningen; deras män har inte [längre] rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män. Men ge tillbaka till männen vad [brudgåvan] har kostat dem. Och ni begår ingen synd om ni sedan tar dem till hustrur efter att ha gett dem deras brudgåva. Håll inte fast vid det äktenskapliga bandet med kvinnor som förnekar sanningen; begär att få tillbaka det som ni har gett [dem som brudgåva], och låt dem [vars hustrur går över till er] begära tillbaka det som de har gett ut [för sina hustrur]. Detta är Guds dom; Han dömer [rättvist] mellan er [och de icke-troende]. Gud är allvetande, vis. (60:10, Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)

”Gud bestraffar er inte för obetänksamma eder, men Han ställer er till svars för ert innersta [uppsåt]. Gud är mild och överseende.” (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)

”Berättad av Zahdam: En gång befann vi oss i Abu Musas hus som erbjöd oss en måltid vilket var kokt kyckling. En man från stammen Bani Taim Allah med röd ansiktsfärg, som såg ut att vara från fångarna från Bysantinska kriget, var närvarande. Abu Musa bjöd honom att dela måltiden (med oss) men han (ursäktade sig) sägande, "Jag såg kycklingar äta smutsiga saker och har därför en stark avsmak att äta dem, och (jag) har tagit ett löfte att jag inte ska äta kyckling." Abu Musa sa, "Följ med, jag ska berätta om detta (dvs. att BRYTA ENS LÖFTEN). Jag gick till Profeten i sällskap med en grupp av Al-Ash'ariyin, och frågade honom att skänka oss transportmedel. Han sa, '(Jag svär) vid Allah, jag kommer inte att skänka er några transportmedel och jag har inget som ni kan rida på.' Sedan fördes kameler fram, från krigsbyte, till Allahs Apostel och han frågade efter oss sägande, 'Var är gruppen av Al-Ash'ariyun?' Sedan beordrade han att vi skulle få fem kameler med vita pucklar. Sedan gick vi iväg och vi sa, 'Vad har vi gjort? Vi kommer aldrig att bli välsignade (med det vi har fått).' Så, vi gick tillbaka till Profeten och sa, 'Vi frågade dig att skänka oss transportmedel, men du tog ett löfte att du inte skulle skänka oss några transportmedel. Glömde du ditt (löfte när du gav oss kamelerna)? Han svarade, 'Jag har inte skänkt er transportmedel, utan Allah har skänkt er det, och (jag svär) vid Allah, om Allah vill, OM JAG AVGER ETT LÖFTE ATT GÖRA NÅGONTING, OCH FINNER SEDAN ATT DET ÄR MED VÄLGÖRANDE ATT GÖRA NÅGOT ANNAT, KOMMER JAG ATT GÖRA DET SOM ÄR BÄTTRE, och ge lösen för mina löften." [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 53, Nummer 361)

”Berättad av Abu Huraira: Allahs Apostel sa, Tecknen [för att känna igen] en hycklare är tre:

1. Närhelst han talar, berättar han en lögn.
2. Närhelst han anförtrotts, visar han sig vara oärlig.
3. Närhelst han lovar, bryter han sitt löfte.” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 3, Bok 48, Nummer 847)