Får en muslim vara vän med icke-muslimer?
Följande koraniska texter förbjuder en muslim att vara vän med icke-muslimer:
4:144
O ni som tror! Ta inte icke-troende som (era) vänner (awliyaa) istället för troende. Vill ni ge Allah ett klart bevis mot er? [vår översättning]5:51
O ni som tror! Ta inte judarna och kristna till vänner (awliyaa). De är varandras vänner. Den av er som tar dem till vänner är (en) av dem. Se! Det är inte Allah som vägleder syndare. [vår översättning]5:80-81
Du har sett många av dem bli vänner (yatawallona) med dem som inte tror. Sannerligen illa är vad de har frambringat för sig själv, Allahs vrede över dem och i straff ska de vara i evighet. Om de trodde på Allah och Hans Profet och på det som uppenbarats för honom, hade de inte tagit dem som sina vänner vänner (awliyaa). Men många av dem är av ondskefullt beteende. [vår översättning]60:13
O ni som tror! Sök inte vänskap (tatawallaw) med ett folk som Allah är vred över, (ett folk) som inte hoppas på det eviga livet såsom de icke-troende är hopplösa i gravarna. [vår översättning]
Somliga muslimer söker bortförklara denna intoleranta föreskrivning genom att hävda att ordet awliyaa betyder beskyddare och inte vän. Det är dock inte sant att ordet awliyaa exklusivt betyder beskyddare. Ordet betonar även vänskap. Enligt följande vers läser vi att Allah har awliyaa:
10:62
Se! Sannerligen Allahs vänner (awliyaa) ska inte känna frukta och inte någon och inte någon sorg. [vår översättning]
Om awliyaa exklusivt betyder beskyddare då innebär det att Allah har beskyddare. Behöver Allah beskyddare? Detta påvisar att ordet awliyaa i Koranen även betonar vänskap.
Se även vad den autentiske exegeten Ibn Kathir skriver i sin utläggning på Koranen (4:144):
Förbudet mot Wilayah med de Otrogna
Allah förbjuder sina troende tjänare från att ta de otrogna som vänner istället för de troende. Detta inkluderar att vara vänner och kompanjon med de otrogna, ge dem råd, vara intim med dem och avslöja de troendes hemligheter för dem… [vår översättning]
Ibn Kathir säger uttryckligen att föreskriften i Koranen inkluderar vänskap. En muslim får alltså inte ta icke-muslimer till vänner.
Här följer Ibn Kathirs utläggning på Koranen (5:51):
Förbudet mot att ta Judar, Kristna och Islams fiender till vänner
Allah förbjuder sina troende tjänare från att ta judar och kristna till vänner, för att dem är Islam och muslimernas fiender, må Allah förbanna dem. Allah säger sedan att de är varandras vänner och han varnar alla som gör detta,
(och om någon av er blir vän med dem, då är han säkerligen en av dem.) Ibn Abi Hatim skrev att Umar beordrade Abu Musa Al-Ashari att skicka honom ett dokument med mängden han tar in och mängden han gör av med. Abu Musa hade då en kristen skribent, och han kunde därför utföra Umars order. Umar tyckte om vad han såg och utropade, "Denna skribent är ett proffs. Skulle du vilja läsa för oss i moskén ett brev som kom till oss från Ash-Sham'' Abu Musa sa, "Han kan inte det.'' Umar sa, "Är han inte ren'' Abu Musa sa, "Nej, men han är kristen'' Abu Musa sa, "Så Umar förmanade mig och petade mig i låret (med sitt finger), och sa, "Driv ut honom (från Al-Madinah)" Sedan reciterade han,
(O ni som tror! Ta inte judar och kristna till era vänner…)''... [vår översättning]
Ibn Kathir visar igen att Koranen förbjuder en muslim att ta icke-muslimer till vänner, men den här gången gör han det även genom att åkalla en tradition som säger att Umar (den andra kalifen) beordrade Abu Musa att deklarera vad han spenderade och tjänade för den islamistiska nationen. Abu Musa lät en Kristen från Syrien skriva ner deklarationen på ett material som Umar sedan fick. Umar gillade vad han såg och ville att detta skulle läsas upp i mosken i Medina. Men så fort han fick veta det var en Kristen som hade skrivit deklarationen ändrade han attityd. Umar tillrättavisade Abu Musa, lät förvisa den Kristna skribenten från Medina och reciterade versen (5:51) ifråga.
Se även vad Ibn Kathir skriver i sin utläggning på Koranen (60:13):
De saker som kvinnorna bundit sig till
… (O ni som tror! Ta inte dem till vänner som orsakat Allahs vrede.) Då det gäller Judar, Kristna och resten av dem som inte tror som Allah vredgades över och förbannade. De som förtjänade att bli avvisade och förvisade av honom. (Allah säger här), 'Hur kan ni bli deras allierade, vänner och kompanjoner, efter det att Allah bestämt att de förtjänar den förtvivlan över att få något gott eller välbehag i livet efter'… [vår översättning]
Ibn Kathir visar återigen att termen awliyaa även refererar till vänskap. En muslim är alltså förbjuden att ta icke-muslimer till vänner.
Det finns mer. Följande koraniska vers säger att en muslim inte får vara vän med sin egen familj om de inte är muslimer:
58:22
Du kan inte finna [sådana] människor som tror på Gud och den Yttersta dagen och som [samtidigt] söker VÄNSKAP med dem som trotsar Gud och Hans Sändebud – INTE ENS OM DET GÄLLER DERAS EGEN FADER ELLER SON ELLER BROR ELLER [ANDRA] SOM STÅR NÄRA. Det är i deras hjärtan som Han har skrivit in tron och de som Han har stärkt med Sin ande, och dem skall Han föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. De är Guds trogna och Guds trogna skall det sannerligen gå väl i händer! (Mohammad Knut Bernström, Koranens budskap)
Här följer Ibn Kathirs utläggning på ovannämnda vers:
De troende blir inte vänner med de icke-troende
Allah den upphöjde,
(Ni kommer inte att kunna hitta några människor som tror på Allah och den sista dagen, som är vänner med dem som är emot Allah och hans budbärare, fastän de vore deras fäder eller deras söner eller deras bröder eller deras släkt.) vilket betyder, bli inte vänner med de som förnekar, även om de är era närmaste släktingar…
… Det sades också att versen,
(fastän de var deras fäder), uppenbarades gällande Abu Ubaydah, när han dödade sin FAR i slaget vid Badr, medan versen,
(eller deras söner) uppenbarades gällande Abu Bakr As-Siddiq när han hade avsikt att döda sin (icke-troende) SON, Abdur-Rahman, (vid Badr), medan vesren,
(eller deras bröder) uppenbarades gällande Musab bin Umayr, som dödade sin BROR, Ubayd bin Umayr, vid Badr, och den Ayah,
(eller deras släkt) uppenbarades gällande Umar,>som dödade en i sin SLÄKT vid Badr, men denna verse kom också för Hamzah, Ali och Ubaydah bin Al-Harith. De dödade sina nära släktinar Utbah, Shaybah och Al-Walid bin Utbah den dagen. Allah vet bäst.
Ett liknande fall är när Allahs budbärare rådfrågade sina kompanjoner om vad man skulle göra med dem som fångats vid Badr. Abu Bakr As-Siddiq tyckte att de skulle acceptera en lösensumma för fångarna så att muslimerna kunde använda pengarna för att bli starkare. Han nämnde att fångarna var kusiner och släktingar, och att de kanske skulle bli muslimer vid ett senare tillfälle, med Allahs hjälp. Umar sa, "Men jag har en annan åsikt, O Allahs budbärare! Låt mig få döda min släkting, och låt Ali döda Aqil (Alis bror). Låt oss göra det känt för Allah att vi inte har NÅGON SOM HELST BARMHÄRTIGHET I VÅRA HJÄRTAN FÖR IDOLDYRKARNA."… [vår översättning]
Islam skapade inte bara en barriär mellan muslimer och icke-muslimer, utan skapade även ett extremt hat bland muslimer till den grad att de dödade och sökte döda deras familjemedlemmar som inte var muslimer. Ibn Sa'd som är en av de tidigaste islamistiska biografiskrivarna rapporterar följande i sitt verk:
"Sedan (inträffade) sariyyah av al-Dahhak Ibn Sufyan al-Kilabi mot Banu Kilab under Rabi månaden al-Awal av det nionde året, efter hijrah av Allahs apostel, må Allah välsigna honom.
Dem (berättarna) sa: Allahs apostel skickade en styrka under al-Dahhak Ibn Sufyan Ibn Awf Ibn Abu Bakr al-Kilabi, mot al-Qurara. Al-Asyad Ibn Salamah Ibn Qart var med honom. De möttes vid al-Zujj, Zujj av Lawah och erbjöd dem att acceptara Islam. Dem vägrade, så dem attackerade och tvingade dem att fly. Sedan mötte al-Asyad sin far Salamah som var på sin egen häst, i en damm vid al-Zujj. Han erbjöd sin far att acceptera Islam för att få skydd. Han (fadern) skymfade honom och hans trosbekännelse. Konsekvensen blev att al-Asyad högg sin faders häst. När hästen föll på sina hovar, lutade Salamah sig på sitt spjut som var i vattnet, och al-Asyad höll honom (fadern) tills en av dom kom och dödade honom. Hans son dödade honom inte." [vår översättning] (Ibn Sa'd, Al-Kitab Al-Tabaqat Al-Kabir, vol.2, sid.201)
Muslimen al-Asyad möter sin far som var hedning. Al-Asyad erbjuder fadern att acceptera Islam men fadern vill inte och hånar Islam. Al-Asyad hugger hästen som hans fader sitter på, vilket leder till att hästen faller och likaså fadern. Al-Asyad håller tag i fadern medan en annan muslim dödar honom. Islam förbjuder inte bara muslimer att ta sina icke-muslimska familjemedlemmar till vänner, utan uppmanar även muslimer att döda dem.
Se slutligen vad följande islamistiska hemsida, som utfärdar islamistiska juridiska utlåtanden, säger om hur muslimer bör förhålla sig till icke-muslimer (kaafirs). Hemsidan citerar Koranen, traditioner och ledande lärda muslimer för att påvisa sin sak. Vi kommer dock endast att citerar avgörande delar av utlåtandet:
"Prisad vare Allah.
…
Det är inte tillåtet för en Muslim att vara nära vän med kristna och andra kaafirs. Allah säger (förklaring av meningen):“O ni som tror! Ta inte Judar och Kristna som Awliyaa’ (vänner, beskyddare, hjälpare), De är varandras Awliyaa. Och om någon av er tar dem (som Awliyaa’), då är han säkerligen en av dem. Sannerligen, Allah vägleder inte de folk som är Zaalimoon (idoldyrkare och syndare och orättfärdiga)”
[al-Maa’idah 5:51]
…
Profeten (Allahs välsignelse och frid vare över honom) sa: “Ni bör inte bli vänner med andra än troende och ingen bör äta av er mat än den som är gudfruktig.” berättat av Abu Dawood, 4832; klassad som hasan av al-Albaani i Saheeh Abi Dawood, 4045…
Så sluta att umgås med de kristna och byt ut dem mot muslimska vänner, och försök att bli vänner med rättfärdiga människor…" [vår översättning] Länk
Se även följande utlåtande från samma hemsida som preciserar vad muslimer bör undvika att göra i förhållande till icke-muslimer (kaafirs):
"Prisad vare Allah.
…
Att bli medlemmar i deras samhällen, gå med i deras partier, öka deras antal, ta deras nationalitet som din egen (förutom när det måste ske), tjänstgöra i deras arméer eller hjälpa till att utveckla deras vapen.
…
Att ta dem som vänner i generella termer, att ta dem som hjälpare eller försörjare, och att dela sitt parti med dem. ALLAH FÖRBJUDER ALLT DETTA, så som han säger (förklaring av meningen): “O ni som tror! Ta inte Judarna och de Kristna som awliya’ (vänner, beskyddare, hjälpare, etc.), de är bara varandras awliya’…” [al-Maa’idah 5:51].
…
I dessa texter är det klart att vi är förbjudna att utse kaafirs till positioner varifrån de skulle kunna få reda på Muslimernas hemligheter och göra upp planer för att utföra alla möjliga sorters ondska.
…
På samma sätt, bör vi inte anställa dem i Muslimska hem där de kan se våra privata angelägenheter och uppfostra våra barn som kaafirs. Detta är vad som sker nu för tiden när kaafirs hämtas till Muslimska länder som arbetare, förare och barnskötare i Muslimska hem och familjer.
Inte heller bör vi sända våra barn till kaafir skolor, missionsinstitutioner och ondskefulla högskolor och universitet, eller låta dem att leva med kaafir familjer.
Att imitera kaafirs då det gäller klädsel, utseende, tal, etc., eftersom detta indicerar kärlek till den person som man imiterar. Profeten (Allahs frid och välsignelse vare över honom) sa: ‘Den som imiterar ett folk är en av dom.’
Det är förbjudet att efterlikna kaafirs traditioner, vanor och angelägenheter då det gäller yttre utseende och beteende som är karakteristiska för dem. Detta inkluderar rakning av skägg, att låta mustaschen växa lång och tala deras språk, utom då det är nödvändigt, liksom då det gäller kläder, mat och dryck etc.
Det är förbjudet att bo bland dem när det inte finns något behov av att göra det. Profeten (Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "Jag förnekar den som vistas bland mushrikeen."
Att resa till deras länder för semester och fritids ändamål. Men att resa dit av någon giltig anledning - såsom sjukvård, handel och lärande av specialiserad kompetens som inte kan fås på något annat sätt - är tillåtet vid behov, och när behovet är uppfyllt, är det obligatoriskt att återgå till den muslimska världen.
Att berömma dem och deras civilisation och kultur, att försvara dem och att beundra deras beteende och färdigheter, att ta del av deras falska ideologi och korrupta religion. Allah säger (tolkning): "Ansträng inte ögonen i längtan efter det som vi har gett som njutning till olika grupper av dem (icke-troende), livets njutningar i denna världen har de fått så att vi må testa dem därmed. Men er herres belöning (belöningen i efterlivet) är bättre och mer varaktig." [Ta-Ha 20:131].Det är också förbjudet att hedra dem, ge dem respektabla titlar, inleda hälsningar med dem, ge dem de bästa platserna vid sammankomster, och lämna plats för dem på gatan. Profeten (Allahs frid och välsignelser vara över honom) sade: "Var inte den första att välkomna en Jude eller kristen (inte inleda hälsning), och om du träffar en av dem på gatan träng då ut honom till den smalaste delen av gatan."
Att överge den Islamiska kalendern och istället använder deras kalender, särskilt eftersom den är anpassad efter deras ritualer och festivaler, vilket är fallet med den gregorianska (västra) kalendern, som är ansluten till det förmodade datumet för födelsen av Messias (frid vare över honom) som är ett påhitt som de har fabricerat och det har ingenting att göra med Eesas (Jesus) religion. Genom att använda den här kalendern förutsätter ett godkännande för deras festivaler och symboler.
Att delta i deras helger och festivaler, att hjälpa dem att fira dem, att gratulera dem vid dessa tillfällen eller att infinna sig på platser där sådant firandet hålls. Uttrycket al-Zoor [falskhet] i aayah (tolkning) "Och de som inte vittnar falskhet ..." [al-Furqaan 25:72] tolkades på följande sätt, kuffaarernas festivaler.
Dessa exempel bör ge en tydlig bild av vad som avses med förbudet att skapa nära vänskap med kaafirs. Vi ber Allah att hålla vår tro stark och sund. Och Allah är källan till hjälp." [vår översättning] Länk
Dessa fruktansvärda bestämmelser kan sammanfattas enligt följande:
(1) En muslim får inte ta icke-muslimer till vänner, hjälpare eller beskyddare.
(2) En muslim får inte involvera sig i deras samhällen.
(3) En muslim får inte utse dem till höga positioner.
(4) En muslim får inte låta dem arbeta i muslimska hem.
(5) En muslim får inte sända sina barn till deras skolor och universitet.
(6) En muslim får inte ta efter dem vad gäller deras sätt att vara och kulturer.
(7) En muslim får inte prata deras språk.
(8) En muslim får inte bo bland dem om det inte är nödvändigt.
(9) En muslim får inte semestra i deras länder.
(10) En muslim får inte prisa, skydda, ära, respektera eller hälsa på dem.
(11) En muslim får inte erbjuda dem bra sittplatserna vid samlingar eller erbjuda företräde på gångvägar.
(12) En muslim får inte överge sin kalender och använda deras.
(13) En muslim får inte visa aktning för deras ledigheter, festivaler eller hjälpa dem med firandet. Inte heller gratta dem eller vistas på deras festivaler.
Och enligt följande utlåtande från samma hemsida får en muslim varken umgås, äta, prata eller skratta med icke-muslimer:
"Prisad vare Allah.
Att äta med en kaafir är inte haraam om det är nödvändigt att göra det, eller om det tjänar något lagligt (islamiskt) intresse. Men de bör inte ses som vänner, så du bör inte äta med dem utan något lagligt (islamiskt) skäl eller utan något lagligt (islamiskt) ändamål. Du ska inte sitta och tala med dem och skratta med dem. Men om det finns anledning att göra det, till exempel att äta med en gäst, eller att bjuda in de till islam eller att styra dem till sanningen, eller för någon annan laglig (islamisk) anledning, då är det OK.
Det faktum att den mat som bokens folk äter är halaal för oss innebär inte att vi måste ta dem som vänner och kompanjoner. Det betyder inte att vi bör äta och dricka med dem utan anledning och utan något syfte. Och Allah är källan till styrka." [vår översättning] Länk
Team Sverige,
Kontakta oss